Jazzis förlossning <3

Ännu en förlossning som inte var vad man kan tänka sig och nya prövningar blev det.

Dygn 63 och jag var helt säker på att Jazzi skulle gå över. Men jag brukar hålla mig hemma när det väl närmar sig och jag var tvungen att sticka ett snabbt ärende och Jazzi var hur lugn som helst. Min man var på väg hem så jag visste att det blev inget längre glapp hemma. När jag väl kommit till stan (20 min senare) så ringer min man. "Här är kattungar" Jag kände mig inte så förvånad då vi har kattungar hemma just nu som är äldre. Han upprepa igen "Jag menar det här är kattungar, Jazzi föder". Jag tappade hakan lite och vände genast kurs hem igen. Jazzi hade hoppat in i tvättstugan och mycket väl, fyra väldigt nyfödda kattungar hade hon fått och tyvärr en död. Jag bar upp henne och de små till hennes rum och klockan var ca 16.00. Lugnet la sig men med lite oro från min sida. Jag hade i åtankarna att det kunde bli uppehåll och att värkarna inte kommer igång igen. Timmarna gick och få samandragningar kom men inget som övergick till tydliga krystvärkar. Klockan närmade sig 19.00 och Jazzi börjar bli mer orolig, flåsar och kommer inte alls till ro. Jag känner att där är rörelse i magen och helt säker på att där är minst en till. Inget händer och lite panikfylld blick för Jazzis del och min magkänsla säger nu att så här ska det inte vara. Jag lova mig själv att är det tecken på att hon blir värksvag så tar jag henne akut till veterinär och ser till så hon får hjälp. 22.00 så ringde jag och vi åkte direkt. Beslutet togs ganska så omgående att ett snitt ska göras och då bad jag om att de tar livmodern med av anledning att det var andra gången detta skedde. Första gången så kunde en naturlig förlossning fullföljas men Jazzi är en perfekt mamma men har tuffa förlossningar. I magen låg det tre kvar tyvärr en stor som var död och kan mycket väl ha varit den som ställde till det. Två små klarade sig. Vi fick komma hem och Jazzi mår superbra och tar till sig sina fem små. En av kattungarna hade en liten orolig andning men det lät ändå som att det blev bättre. Klockan 03.30 somnade jag efter en långdragen och tuff dag/kväll/natt. På morgonen så är det den lille som inte verkar vilja mer. Hans andning är "klickande" och han var väldigt slö. Det var fåtal och tunga andetag när jag tog upp honom och jag förstår att det är nära innan han lämnade oss. Jag la honom intill en spinnande Jazzi som fanns för honom in i det sista, ett fåtal minuter. Men lyckan vänder inte än. En av kattungarna har svårt att dia och ett par nysningar mellan varven. En dålig viktuppgång och istället vände siffrorna på knappt 48 timmar. Öppnade munnen på den hona som hade problem och får se en kraftig gomspalt och inser att det inte är mycket att göra. Med råd och stöd från andra uppfödare så blev det ingen tvivel om att låta denna fina tös få somna in. Idag är de tre små vi har kvar friska och starka små krabater de går fint upp i vikt. Jazzi är kastrerad och sköter allt exemplariskt. Två hanar och en hona. Bilder och info kommer inom ett par veckor. Kram på er.